Djur & Naturliv i skärgården

Sankt Annas skärgård är ett eldorado för fågelintresserade. Varje årstid ger här möten och upplevelser med stann- och flyttfåglar. De som söker sig ut i terrängen med rätt kläder, stövlar och kikare blir många upplevelser rikare.

Korpen 

Mitt i vintern  med snö och is markerar långdragna, hesa skrik att korpen är tidigt ute, bygger bo och lägger ägg. Den stora, svarta kråkfågeln har blivit allt  vanligare. Den är lätt att se på fälten invid vägarna. Skyggheten är försvunnen.

Havsörnen

Lika tidigt på året börjar havsörnen bygga på sitt bo. På öar med havsörnsbon börjar därför tillträdes-förbudet redan  första februari.  Boet är en massiv plattform, som kan bli flera hundra kilo tung. Det krävs starka boträd, oftast gamla martallar, för att bära upp det. Havsörnen är vår största fågel, med en vingbredd upp till 2,5 m.

Tranor

Om våren inte är alltför sen kommer de första tranorna i skiftet mars/april.  Mindre sträck går från Öland upp efter ostkusten. Tranor är mycket medvetna navigatörer. Blåser det motvind väntar de på marken, eller går upp i högre luftlager där de kan ha medvind. Flytten norröver sker utan brådska. På strandängar med gott bete kan de bli kvar för att äta upp sig och ha parningslekar innan de drar vidare mot norr.

Sångsvanen

Den tidigare extremt skygga sångsvanen, som häckat på lappländska myrar, har också ändrat vanor. Under vår– och höststräcket stannar de gärna till och betar på åkrar och ängar. Allt fler sångsvanar flyttar inte norröver utan häckar ända ner i södra Sverige. Först med snö och kyla drar de sig ner i Europa. Man kan se sträck av dem ända in i december månad.

Knölsvanen

Med sin vikt på 12 kilo är knölsvanarna bland de tyngsta fåglar som kan flyga. Knölsvanen har en stor kropp och en lång böjbar hals. Med sin hals når knölsvanen ner till botten där den ”betar” av vattenväxter. Vuxna fåglar har en vit fjäderdräkt och en orange/svart näbb. Från näbben till ögat sträcker sig ett svart triangelformat område. Boplatserna är placerade på vassbäddar på grunda sjöar eller direkt på land.

Gråhägern

Gråhägern är ännu en stor fågel som ökat sin utbredning i skärgården. Den häckar i kolonier i höga boträd i innerskärgården. Här kan 50 – 100 par samsas på en liten yta. Hanen och honan, som är monogama, turas om att värma de 3 – 5 äggen och flyga hem småfisken till makan och ungarna i boet. Fångstplatserna ligger ofta på avstånd i yttre skärgården.

Gråsälen är den största av Sveriges tre sälarter. Den är också den vanligaste, och finns framför allt i Östersjön. Sedan mitten av 1980-talet har beståndet hämtat sig efter skador orsakade av tidigare miljögifter. På sommaren kan man se gråsälar ligga tätt intill varandra på hällar och skär och ibland sjunger de sin sälsång.